Etikettarkiv: Barn & Unga / Elevhälsa

Ungdomsövervakning nödvändigt komplement

Maria Svantesson, Kriminalvårdens nationella samordnare för ungdomsövervakning.

Ungdomsövervakning är en straffpåföljd för ungdomar mellan 15 och 17 år som funnits sedan den 1 januari 2021. Ungdomsövervakning får endast dömas ut om ungdomsvård eller ungdomstjänst inte är tillräckligt ingripande påföljder. Ungdomsövervakning ska kunna utdömas när det är fråga om brott med ett straffmätningsvärde mellan sex och tolv månader samt vid allvarliga återfallssituationer.

Individer som dömts till ungdomsövervakning medverkar först i en verkställighetsplanering, då Kriminalvården i samverkan med socialtjänsten kartlägger individens livssituation. Planen innehåller tre obligatoriska inslag: regelbundna möten med en särskild koordinator som utses av Kriminalvården, inskränkningar i rörelsefriheten, så kallad ”helghemarrest”, samt förbud mot användning av narkotika och alkohol. Frivården kan lägga till individuellt utformade inslag, som att ungdomen ska gå i skolan eller ha regelbunden kontakt med vårdgivare.

”Tanken är att ungdomsövervakning ska täcka glappet mellan ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård.”

Nära samverkan
– Tanken är att ungdomsövervakning ska täcka glappet mellan ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård. Socialtjänsten har ett juridiskt ansvar att utse en ansvarig handläggare och medverka vid uppföljningen av ungdomsövervakningen. Det är viktigt att Kriminalvården genomför ungdomsövervakningen i nära samverkan med socialtjänsten, säger Maria Svantesson, Kriminalvårdens nationella samordnare för ungdomsövervakning.
I egenskap av nationell samordnare samlar hon in praktiska erfarenheter av ungdomsövervakning från Kriminalvårdens medarbetare runtom i landet. De flesta anser att samverkan med socialtjänsten fungerar bra.

Ny straffpåföljd tar tid
Maria Svantessons erfarenhet är att kunskapen om vad ungdomsövervakning innebär varierar mellan socialkontoren i olika kommuner.
– Det är viktigt att vara ödmjuk inför att det här är en ny straffpåföljd, det tar tid att öka kunskapen om den och att samla in erfarenheter av hur den fungerar i praktiken. Den första verkställda ungdomsövervakningen trädde i kraft i april 2021 och hittills har endast ett trettiotal domar trätt i kraft. En utmaning är när vi gör hembesök och bedömer att en klients hemmiljö inte är lämplig. Ibland händer det att socialtjänsten gör en annan bedömning, vilket innebär att vi får jobba med orosanmälningar och sträva efter att successivt förbättra klientens bostadssituation, säger Maria Svantesson.

Säkra kvaliteten i familjevården

Rebecca Svensson, socionom och enhetschef för barn och familj i Åstorps kommun.

Rebecca Svensson familjehemsplacerades för första gången som treåring och hann bo på ett stort antal familjehem, jourhem och barnhem innan hon så småningom flytt­ade hemifrån som arton­åring. Som vuxen valde hon att utbilda sig till socionom och är idag enhetschef för barn och familj i Åstorps kommun.

Även om barnrättsperspektivet har förtydligats återstår många brister i familjehemsvården, där bristande kontroll ofta är en röd tråd.
– Mitt liv har varit en berg- och dalbana sedan min första familjehemsplacering. Mellan tre och sex års ålder omplacerades jag tio gånger. Med en frånvarande pappa och en missbrukande mamma har jag flyttat mellan olika städer, bytt skola över åtta gånger och bott på flera olika familjehem och barnhem, säger Rebecca Svensson, som regelbundet delar med sig av sina erfarenheter som socialsekreterare och klient via föreläsningar för familjevården och familjehem.
När hon föreläser får hon ofta höra att familjevården fungerar betydligt bättre idag än tidigare, men Rebecca Svensson instämmer bara delvis i det.
– Jag har bott i familjehem där jag och min lillasyster blev inlåsta i en mörk garderob när vi ansågs vara besvärliga, och i familjehem där vi fick ett jättefint omhändertagande. Men den genomgående känslan under hela min uppväxt var att ingen från socialtjänsten lyssnade på mina åsikter, erfarenheter och önskemål. Jag och min syster hade ingen möjlighet att själva påverka vår situation, säger hon.

”Många gånger ser vi att ett barn behöver placeras i familjehem, men kan inget göra när det saknas lagrum för det.”

Många barn hamnar i kläm
Rebecca Svensson konstaterar att många barn fortfarande hamnar i kläm när socialtjänsten eller familjehemmen brister och betraktar bristande kontroll som en röd tråd i familjehemsvården.
– Glappet mellan Socialtjänstlagen och LVU, alltså frivilliga och tvingande insatser, är stort. Många gånger ser vi att ett barn behöver placeras i familjehem, men kan inget göra när det saknas lagrum för det. De verktyg familjevården har att tillgå är tyvärr inte alltid tillräckligt ändamålsenliga och effektiva. Dessvärre prioriteras inte barnavården tillräckligt högt i många kommuner, trots att evidens bekräftar vikten av tidiga insatser. Då blir det svårt att fånga upp och hjälpa familjer innan det leder till placering. Kompetensbrist, resursbrist och en hög arbetsbelastning i socialtjänsten bidrar till situationen, säger hon.

Undvik slentrianmässiga frågor
En påtaglig förändring sedan Rebecca Svenssons egen uppväxt är ändå att barnperspektivet hamnat betydligt mer i fokus. Numera är det legio att ställa frågor till de berörda barnen i samband med en utredning, men det är stor skillnad mellan att fråga och att aktivt lyssna på vad barnen har att säga.
– Undvik slentrianmässiga frågor, se till att det finns ett tydligt syfte med de frågor som ställs. Somliga anser att man inte bör väcka den björn som sover genom att ställa frågor om exempelvis sexuella övergrepp och våld, men jag anser att det är socialtjänstens skyldighet att ställa frågor även om smärtsamma upplevelser. Socialsekreterare som tar sig tid att aktivt lyssna till barn bidrar även till att tidigt grundlägga barnens förtroende för socialtjänsten, säger Rebecca Svensson.

Prioritera uppföljning
Hon uppmanar socialsekreterare att undvika högtravande myndighetsspråk i sina utredningar. Formulera dig i stället på ett sätt som barn kan förstå, då når budskapet med säkerhet även fram till förvaltningsrätten och IVO.
– Det är också oerhört viktigt att eftervården och uppföljningen av barn och unga som exempelvis fyllt arton och är klara med sin familjehemsplacering prioriteras mer. De befinner sig i en känslig övergång och är många gånger i stort behov av socialtjänstens stöd, säger Rebecca Svensson.

Signs of Safety för barn och familjer – grundsten på FAM-huset

Elinor Sjölin, utrednings och behandlingsansvarig, Deni Molin, verksamhetschef och Therese Klarström, biträdande verksamhetschef på FAM-huset.
Elinor Sjölin, utrednings och behandlingsansvarig, Deni Molin, verksamhetschef och Therese Klarström, biträdande verksamhetschef på FAM-huset.

På FAM-huset kombineras lång erfarenhet och gedigen kunskap med moderna förhållningssätt som Signs of Safety.
– Modellen sätter fokus på att lyfta det positiva och bidrar till att vi får återkoppling och bekräftelse på att vårt arbete för barnen och deras familjer verkligen gör skillnad, säger Deni Molin, verksamhetschef.

Många socionomer brinner för att arbeta med familjer och ha ett tydligt barnperspektiv. På FAM-huset, där all verksamhet är samlad under ett och samma tak, går utredning och behandling hand i hand.
– Att ha sin arbetsplats i samma hus som behandlingshemmet innebär att vi dagligen kan se och följa hur vårt arbete gör konkret skillnad för barnen och familjerna vi möter. Det gör att vi känner en stor meningsfullhet i vårt arbete, säger Elinor Sjölin, arbetsledare med ansvar för utredning och behandling på FAM-huset.
Hon får medhåll av Deni Molin som berättar att utredningarna bedrivs i enlighet med BBIC metoden och syftar till att besvara socialtjänstens frågeställningar.
– Några av skillnaderna jämfört med en traditionell socialsekreterartjänst är att du möter familjen du utreder kontinuerligt och får en djupare inblick i familjens vardag. Risk och skyddsfaktorer observeras, dokumenteras och analyseras för att sedan återges fortlöpande till familjen vilket många gånger sätter igång positiva förändringsprocesser hos den enskilde.

Klicka här för mer information om FAM-huset HVB

Signs of Safety
Alla insatser som FAM-huset erbjuder bygger på evidensbaserad praktik. För tre år sedan började Signs of Safety-förhållningssätt att implementeras i verksamheten. Med barnen i fokus skapas åtgärder som alla involverade ska känna till och gemensamt verka för barnets trygghet. Från föräldrarna till lärare, släktingar, vänner och olika myndighetspersoner.
– Signs of Safety handlar om att hitta befintliga styrkor och resurser för att i nästa steg hjälpa familjerna att själva utveckla dessa vidare. Nätverket runt barnen byggs in som en viktig del i arbetet där syftet är att forma en säkrare och tryggare vardagsmiljö för barnet, utan omplacering, förklarar Elinor.
Deni påpekar att Signs of Safety skapar tydlighet – för alla parter.
– Resultaten är framförallt enkla att återge till föräldern som på så vis får en större förståelse för sin situation och vad den behöver jobba med.

Ständig utveckling
Ständig utveckling är en viktig ledstjärna för hela verksamheten.
– Vi behöver utvecklas kontinuerligt för att upprätthålla en hög kvalitet och satsar både på interna och externa utbildningar för att vara uppdaterade inom de senaste utrednings- och behandlingsmetoderna, säger Deni som berättar att alla anställda får ett gediget utbildningspaket och goda utvecklingsmöjligheter.
– På FAM-huset finns många medarbetare som sitter på en gedigen kunskap och erfarenhet som de delar med sig av i verksamheten samtidigt som vi välkomnar nyblivna socionomer som bidrar med nya idéer och den senaste forskningen. Jag ser på FAM-huset som en prestigelös och modern arbetsplats där evidensbaserade metoder kombineras med en stor dos medmänsklighet och empati.
Elinor, som är inne på sitt tionde år som anställd på FAM-huset, kan varmt rekommendera andra socionomer att följa hennes exempel.
– Vi är en bra arbetsgrupp som har en gedigen grund med tydliga rutiner och arbetssätt att stå på samtidigt som det finns en framåtanda och öppenhet för nya rön. Jag uppskattar också den stora flexibiliteten i arbetet och möjligheten att arbeta nära barnen och deras föräldrar varje dag.

Klicka här för mer information om FAM-huset HVB

FAM-huset – Frälsningsarmén

• FAM-huset är en del av Frälsningsarméns sociala arbete och har bedrivits som mödrahem sedan 1943 och som HVB-hem sedan 1991.
• Målgruppen är föräldrar med barn upp till 13 år och gravida kvinnor.
• Verksamheten med totalt 16 platser arbetar på uppdrag av socialtjänsten med IVO som tillsynsmyndighet,
• Verksamheten bedriver även öppenvård på uppdrag av socialtjänsten.
• Gästerna bor i lägenheter belägna i samma fastighet som allmänna utrymmen och personalrum.

www.fralsningsarmen.se/fam-huset

www.fralsningsarmen.se

Satsar på skyddade boenden med barnrättsperspektiv

Malin Rekke, legitimerad psykolog på Bris.
Malin Rekke, legitimerad psykolog på Bris.

Stadsmissionen och Bris driver sedan hösten 2018 samverkansprojektet Barns rätt i skyddat boende. Det är ett unikt projekt där aktörerna gemensamt utvecklar ett koncept för att driva skyddat boende utifrån ett barnrättsperspektiv. Utgångspunkten är att barn som upplevt våld i hemmet är egna rättssubjekt och egna aktörer i sina liv. Det är därför avgörande att de får göra sin röst hörd kring sina behov.

Ambitionen är att barn som bor på skyddat boende ska få en så vanlig barndom som möjligt, trots sina erfarenheter av att ha upplevt våld och våldets konsekvenser. Ett viktigt syfte är att utveckla en modell för hur man kan stärka barnrättsperspektivet på skyddade boenden i många olika kontexter.
– På våra skyddade boenden med barnrättsperspektiv ges barn som upplevt våld hemma möjlighet att vara med och utforma en verksamhet som möter deras behov av skydd och stöd. Barn får dessvärre alltför sällan möjlighet att berätta om sin situation och dela med sig av sina erfarenheter av att leva med våld i familjen, säger Sara Liljegren, projektledare och enhetschef på Stadsmissionen i Linköping.

Klicka här för att läsa om allt som är aktuellt just nu på Bris

Klicka här för att läsa mer om barns rätt i skyddat boende

Sara Liljegren, projektledare och enhetschef på Stadsmissionen i Linköping.
Sara Liljegren, projektledare och enhetschef på Stadsmissionen i Linköping.

Barn vill dela med sig
I juli 2020 kom Bris och Stadsmissionens rapport ”Min tur att berätta: barns röster om att leva med våld”. Rapporten bygger på samtal med barn som har upplevt våld och som har vistats på skyddade boenden. Syftet är att synliggöra barns egna perspektiv på hur våldet påverkar hela deras livssituation på kort och lång sikt, och att skyddet och stödet behöver stärkas och utgå från barnets behov.
– Barnens vittnesmål markerar tydligt varför ett starkare barnrättsperspektiv behövs på skyddade boenden. Rapporten visar att barn är kompetenta aktörer i sina egna liv som ofta har betydligt bättre insikt i sin situation än vad vuxenvärlden tror. Många gånger brister det i att tillgodose barnets rättigheter som delaktighet, skola, hälsovård, meningsfull fritid och att bearbeta konsekvenserna av våldet, säger Sara Liljegren.
– Alla barnen i intervjuerna upplever att vuxna inte frågat dem om deras upplevelser av våldet och inte heller berättat för barnen vilka rättigheter de har. Vi vill förändra så att barnen blir bemötta som egna individer, att vuxna frågar dem om deras upplevelser av våldet och lyssnar på vad de berättar. Att de har rätt till egna samtal, riskbedömningar, egna utvärderingar och egen delaktighet i rättsprocesser säger Malin Rekke, legitimerad psykolog på Bris.

Klicka här för att läsa om allt som är aktuellt just nu på Bris

Klicka här för att läsa mer om barns rätt i skyddat boende

Stadsmissionen & Bris

Samverkansprojektet är treårigt och finansieras via medel från Postkodlotteriet. Projektmetodiken baseras på Bris metod ”Expertgrupp barn” som utgår från att barn är experter på sina egna liv med viktiga erfarenheter, tankar och funderingar.

www.bris.se
www.sverigesstadsmissioner.se

Nya socialtjänstlagen stärker brukarna och evidensen

Margareta Winberg, regeringens särskilda utredare. Foto: Sören Andersson
Margareta Winberg, regeringens särskilda utredare. Foto: Sören Andersson

Översynen av socialtjänstlagen är klar och regeringens utredare Margareta Winberg har presenterat sitt slutbetänkande. Den nya socialtjänstlagen innehåller bland annat ett tydligt jämställdhetsperspektiv, ett ordentligt lagfäst förebyggande perspektiv samt en ökad betoning på tillgänglighet.

– Vår ambition är att Socialtjänstlagen efter översynen ska vara en ramlag som håller över tid och genom samhällsförändringar. Socialtjänstlagen har förändrats successivt sedan den kom för drygt fyrtio år sedan. En av utredningens uppgifter var därför att se över lagens struktur och konstruktion, förutom lagens materiella innehåll. I våra ändringsförslag ger vi kommunerna stort utrymme att själva avgöra exakt hur lagen ska tillämpas, säger Margareta Winberg.
– Vi föreslår att hela socialtjänstens verksamhet ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det kan i sin tur leda till förbättrade möjligheter att kvalitetssäkra och förutse resultatet av socialtjänstens verksamhet. Vi föreslår även att socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen bör skrivas in i plan- och bygglagen, vilket innebär att kommuner också ska ta särskild hänsyn till sociala aspekter och integration i sin samhällsplanering, säger Margareta Winberg.

Förtydligat barnrättsperspektiv
I samband med översynen av socialtjänstlagen har utredarna sett över lagens språk och struktur. Resultatet är en modernare och mer lättöverskådlig struktur och en enhetligare begreppsanvändning som gör det lättare att förstå och hitta rätt i lagtexten.
– I den nya socialtjänstlagen stärker vi barnens rätt. Vi har förtydligat barnrättsperspektivet genom att definiera begreppet ”barnets bästa”. Vi reglerar att barn ska ha rätt till information, och att man måste förvissa sig om att barnet har förstått den information de får, till exempel vid barnrättsärenden. Tidsramen för uppföljning av ett barns situation förlängs också från två till sex månader, säger Margareta Winberg.

”Vi föreslår att hela socialtjänstens verksamhet ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Slopade biståndsbedömningar
Ytterligare en förändring är att det förebyggande och evidensbaserade sociala arbetet regleras i lag. Lagen talar om att samverkan i det förebyggande arbetet ska ske med andra myndigheter och aktörer, men exakt hur samverkansformerna ska se ut är upp till varje kommun.
En förändring som hon tror kommer att välkomnas av många är slopade biståndsbedömningar. Tanken är att de slopade eller förenklade biståndsbedömningarna ska göra det möjligt för klienten att själv kontakta en utförare och be om hjälp, utan att utredas innan.
– Kommunerna avgör själva vilka ärenden en medborgare kan få hjälp med direkt utan att bli utredd. Det sänker tröskeln för individer att ta kontakt med socialtjänsten och spar tid och pengar för socialtjänsten. Den tiden kan istället användas till förebyggande arbete och mer kvalificerade ärenden. Vi föreslår inte att den traditionella biståndsbedömningen tas bort. Istället bör det nya, insats utan biståndsbedömning, betraktas som ett viktigt komplement, säger Margareta Winberg.

Brukarmedverkan regleras i lag
Den nya socialtjänstlagen inkluderar även ett större inslag av brukarmedverkan. Brukarnas möjlighet att ha inflytande över och påverka socialtjänstens arbete ökar. Därför regleras bemötandet mellan socialtjänst och klient i den nya lagen.
– Det kommer självklart att ta ett tag innan den nya socialtjänstlagen har implementerats fullt ut av kommunerna. Vår förhoppning är att den nya lagen ger socionomer mer kraft och tid att ta sig an angeläget socialt arbete vid sidan av myndighetsutövningen och utredningsarbetet, säger Margareta Winberg.

Skyddade boenden med barnrättsperspektiv

Catarina Berndtsson, chef för skyddade boenden på Göteborgs Stadsmission.
Catarina Berndtsson, chef för skyddade boenden på Göteborgs Stadsmission.

Att lyfta fram barnens perspektiv vid placering i skyddade boenden är angeläget av flera anledningar, inte minst för att kunna ge barnet förutsättningar att bearbeta sina våldsupplevelser och möjlighet att återgå till en trygg vardag.

– Vi bedriver skyddat boende med barnrättsperspektiv i Göteborg, som är en del i Bris och Sveriges Stadsmissioners samarbetsprojekt ”Barns rätt i skyddat boende”. Där genomgår barnen samma kartläggning av våldsutsatthet, behov av insatser och skyddsbehov som sina placerade mödrar. Vi använder samma evidensbaserade riskbedömningsverktyg på såväl mödrarna som barnen, säger Catarina Berndtsson, chef för skyddade boenden på Göteborgs Stadsmission.

Insatsbeslut även för barnen
På Stadsmissionens skyddade boende finns en särskild barnpedagog som kontinuerligt informerar barnen och arbetar aktivt för att stärka deras delaktighet i situationen.
– Vi är särskilt noga med att barnen delges och tar till sig information i samband med in- och utflyttning. Mamman eller dess handläggare avgör när insatsen ska avbrytas. Så länge det inte finns någon beslutad insats med fokus på barnet så är det inte barnets behov av skydd och stöd som avgör exempelvis hur lång vistelsen på ett skyddat boende ska bli, säger Catarina Berndtsson.
– Barn på skyddade boenden har ofta levt med våld under lång tid, vilket förstås får konsekvenser för barnets fysiska och psykiska hälsa. Grunden till att förändra situationen och stärka barnrättsperspektivet på fler skyddade boenden är att fatta separata insatsbeslut för barnen. Med en insats kommer också ett uppföljningsansvar från socialtjänstens sida. Utan konkreta insatser riskerar barnens perspektiv att hamna i skymundan, säger Catarina Berndtsson.

”Barn på skyddade boenden har ofta levt med våld under lång tid, vilket förstås ger konsekvenser för barnets fysiska och psykiska hälsa.”

Placera barn utan samtycke
I somras kom promemorian ”Stärkt barnrättsperspektiv i skyddat boende”, där Socialdepartementet föreslår att socialnämnden ska få en ny befogenhet att omedelbart kunna placera ett barn i skyddat boende tillsammans med en vårdnadshavare, även om det saknas samtycke från den andra vårdnadshavaren. Promemorian kompletterar betänkandet ”Ett fönster av möjligheter – stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende”.
– Promemorian fokuserar även på stärkt sekretess och dessa barns möjlighet till skolgång. Promemorian överensstämmer i stora drag med de förändringar vi anser behövs. Samtidigt är det viktigt att inte ha för korta beslutsprocesser, det skapar otrygghet och oförutsägbarhet för barnet. Här behöver man ta avstamp i vad forskningen säger om barn och trauma­samtal. För att kunna påbörja traumasamtal krävs en viss långsiktig förutsägbarhet, säger Catarina Berndtsson.

Utrymme för tolkningar när barnkonventionen tillämpas

Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum vid Stockholms universitet.
Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum vid Stockholms universitet.

Den 1 januari 2020 inkorporerades barnkonventionen i svensk lag. Tanken är förstås att barnkonventionen ska vara vägledande i social­tjänstens arbete med barn och unga, men eftersom det är en målinriktad konvention med utrymme för tolkningar tvingas socialsekreterare ofta till komplexa bedömningar och avvägningar.

– Av barnkonventionens artiklar framgår inte exakt hur de ska tillämpas. Många av artiklarna uttrycker också snarare mål och ambitioner för barns livsvillkor. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser av hur barnkonventionen påverkat socialtjänstens arbete och ännu har inte kommit några tydliggörande avgöranden från domstolar som ger tydlig ledning, säger Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och föreståndare för Barnrättscentrum vid Stockholms universitet. Hon har tidigare arbetat som jurist inom socialförvaltning och är medförfattare till boken ”Barnkonventionen i praktiken – utmaningar och möjligheter”, som släpps i augusti 2020.

Saknas besked
Hon betonar att arbetet med att inkorporera barnkonventionen i svensk lag definitivt bidragit till att öka fokus på barns livsvillkor. Barnkonventionen har funnits i drygt trettio år och förhandlades fram för att gälla i hela världen.
– Det är tydligt att barnkonventionen ska tillämpas i det sociala arbetet men hur den nu som svensk lag ska tolkas och tillämpas har i hög grad lämnats till socialsekreterare att avgöra. Det saknas idag tydliga besked om vad barns rättigheter ska få kosta i såväl ekonomiska som andra termer. Det är därför viktigt att klargöra hur socialtjänsten bör tolka och tillämpa konventionen i sitt arbete, säger Pernilla Leviner.
Ett exempel på en avvägning som socialsekreterare kan ställas inför när barnkonventionen ska tolkas i förhållande till andra lagar är huruvida barn till föräldrar som vistas utan tillstånd i Sverige har rätt till ekonomiskt bistånd. I det fallet motsäger barnkonventionen och praxis från Högsta förvaltningsdomstolen varandra.

”Det saknas idag tydliga besked om vad barns rättigheter ska få kosta i såväl ekonomiska som andra termer.”

Påverkar framtida rättspraxis
Ett råd till socionomer som arbetar med barn och unga är att verkligen läsa och sätta sig in i barnkonventionens innebörd. Var beredd att uppdatera din kompetens kring hur man kan resonera om och implementera barnkonventionen i det sociala arbetet.
Pernilla Leviner tror att barnkonventionen kommer att påverka rätts­tillämpningen framöver.
– I vilken utsträckning beror på hur socialtjänsten väljer att ta sig an konventionen och hur de väljer att betrakta barns rättigheter. Socialtjänsten har definitivt ett viktigt ansvar i att implementera barnkonventionen i praktiken, men det är inte enkelt. Här behövs modiga socialsekreterare som vågar bana ny väg, avslutar hon.

SBU-rapport pekar på behov av stödinsatser

Knut Sundell, projektledare vid SBU. Foto: Svenska Spel
Knut Sundell, projektledare vid SBU. Foto: Svenska Spel

SBU har kartlagt vilka stöd som finns för unga som flyttar från social dygnsvård.
– Till skillnad från i Sverige finns det i USA en federalt delfinansierad insats som stöttar inom områden där dessa barn och ungdomar ofta får problem, säger Knut Sundell, projektledare.

Barn och unga som växer upp i familjehem eller på HVB-hem har en väsentligt sämre prognos för vuxenlivet när det gäller till exempel hemlöshet, arbetslöshet, beroende av offentligt bistånd, fysiska och psykiska problem samt kontakt med straffrättssystem. Ett sätt att motverka dessa problem är genom stödinsatser när unga flyttar från familjehem eller HVB-hem till ett eget boende.
I USA tillämpas sedan 1985 ”Independent Living Services” som till del finansieras av federala pengar. Stödet ges proaktivt och kan handla om hur det går till att få ett arbete, behålla en bostad och vikten av att fullfölja en utbildning.
– Verksamheten pågår under cirka ett år innan utflytt från placeringen. Stödet är frivilligt, men i USA deltar 2/3 av alla i målgruppen, berättar Knut Sundell, projektledare vid Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU.

Studier visar positiva effekter
Under de 35 år som USA erbjudit stödet har det gjorts sju välgjorda utvärderingar av verksamheten. Totalt har 6000 ungdomar deltagit i undersökningarna, hälften pojkar och hälften flickor, med en placeringstid på i genomsnitt fyra år.
– Resultaten pekar på positiva effekter av insatsen. Ungdomarna har 1–2 år efter insatsen oftare ett stabilt boende, de har fullföljt gymnasiet och i större utsträckning påbörjat eftergymnasial utbildning. De har också ofta ett betalt arbete, berättar Knut Sundell som påpekar att det även finns områden där det inte går att utläsa några effekter eftersom det saknas forskning.
– Hit hör till exempel livskvalitet, hälsa, kriminalitet och tillgång till sociala nätverk.

”Stöd inför utflyttning verkar vara en väg för att ge barn och ungdomar bättre förutsättningar i livet.”

Behövs stöd vid utflyttning
Vilket stöd finns då för unga som lämnar social dygnsvård i Sverige? Det finns bara två inventeringar från 2011 respektive 2016. Båda visar att det är mycket få som får ett förebyggande stöd.
– De båda forskarna Höjer och Sjöblom intervjuade 111 av landets socialchefer. Av dessa hade två till fyra procent ett riktat stöd för målgruppen.
Även SBU har undersökt hur vanligt det är. Av 81 kommuner uppgav sju procent att de erbjöd stöd.
– Erfarenheterna från USA visar att stöd inför utflyttning verkar vara en väg för att ge barn och ungdomar bättre förutsättningar i livet. Inte så att det hjälper alla, men det är åtminstone fler som får ett bättre liv på kort sikt. Rapporten pekar helt klart på ett behov, som ungdomar som bor hos sina föräldrar får naturligt av sin familj, men som unga i social dygnsvård saknar. Vi ser stödet som en viktig pusselbit i hjälpen till barn och ungdomar som inte kan bo kvar hos sina biologiska föräldrar, fastslår Knut Sundell.

Roman som samtalsstöd

I boken ”Snacka går ju bra” tar Anna Sandberg upp existentiella frågor.
I boken ”Snacka går ju bra” tar Anna Sandberg upp existentiella frågor.

Boken ”Snacka går ju bra” är tänkt att starta existentiella samtal mellan barn och föräldrar.
– Många barn tänker mycket, och frågorna finns där även om vi inte pratar om dem, säger socionomen Anna Sandberg.

Anna Sandberg jobbar numera som konsult i Töreboda, men har jobbat som socialsekreterare i tio år och skolkurator i fyra år, och har också arbetat inom kyrkan och på behandlingshem. Under arbetets gång har det varit tydligt att barn och ungdomar har många funderingar som de behöver få utlopp för.
– Många har inte ens ord för det men det blir tydligt i deras problem att det finns ett behov av det.

Existentiellt samtal
Anna Sandberg har länge haft en tanke om att skriva en bok, om bland annat utanförskap och förlåtelse. Till slut blev det en roman som fyra ungdomar vars liv flätas samman. Teman är till exempel att ha ADHD, att bo deltid i en kontaktfamilj, att vara svensk utan att se ut som svensk.
– Det är frågor efter varje kapitel som är tänkt att föräldrar och ungdomen ska prata om, de ska få underlag att prata om känslor och puberteten, livets frågor och tro, säger Anna Sandberg.
Hon tror att det finns ett uppdämt behov av det existentiella samtalet.
– Jag tror att många i Sverige är rädda för det och det är känsligt med Gud, döden, varför vi finns. Det är viktigt och naturligt för barn, men det finns en rädsla från föräldrar att påverka för mycket, det skapar ett tomrum som jag tror att många som mår dåligt tänker på.

”Det är frågor efter varje kapitel som är tänkt att föräldrar och ungdomen ska prata om.”

Mandat att prata
Anna Sandberg tycker att fler socionomer skulle kunna ta sig an de svåra frågorna.
– Det borde finnas utrymme för socionomer att göra det. De filosofiska frågorna ligger så nära socialt arbete och behandling och terapi, jag tror verkligen att socionomer behöver få mandat att få prata om det. Man kan känna en osäkerhet över att man ska påverka klienten/ungdomen med sin egen livssyn och trosföreställningar.
Hur ska man göra om man vill börja arbeta mer med existentiella frågor?
– Jag tänker att man kan prata med sin chef först. Men att man alltid kan ställa frågor till ungdomen. Man kan använda sig av böcker och sagor, i barn- och ungdomslitteratur handlar mycket om magi och övernaturliga saker, så man kan använda kreativa verktyg till att prata om de svåra frågorna.

Tre böcker om barnkonventionen

Barnkonventionen i praktiken
– rättsliga utmaningar och möjligheter

Barnkonventionen gäller sedan 1 januari som svensk lag, hur den ska tillämpas är dock en komplex fråga. Denna bok är tänkt att ge vägledning i många centrala frågor.

Redaktörer: Karin Åhman, Pernilla Leviner och Kavot Zillén
ISBN: 978-913902201-5
Klicka här för att beställa boken


Barnkonventionen i praktisk tillämpning
– Handbok för socialtjänsten
Författare: Susann Swärd
ISBN: 978-913911715-5
Klicka här för att beställa boken


Barnkonventionen i praktisk tillämpning
– inom förskolan och skolan
Författare: Susann Swärd
ISBN: 978-913911728-5
Klicka här för att beställa boken

Norsteds Juridik

Norstedts Juridik är marknadens ledande utgivare och leverantör av juridiska tjänster. Efter 150 år i juristbranschen kan vi juridik och vet vad våra kunder behöver.

www.nj.se