”Dags att gå från ord till handling om socialtjänsten!”

Svensk socialtjänst är i kris, en kris som består av socialsekreterare med för hög arbetsbelastning, långa utredningstider, nyanställda som blir utan introduktion och många erfarna som slutar. Värst är läget inom barn- och ungdomsvården.
– Vi vill veta hur man från arbetsgivar- och politikerhåll tänkt sig att lösa situationen. Det är dags att öppet deklarera en viljeinriktning när det kommer till att behålla erfarna medarbetare och locka tillbaka de som lämnat yrket, säger Heike Erkers.
Centrala faktorer i det arbetet, menar hon, är dels att se över löner och arbetsvillkor, dels att skapa möjligheter för socialtjänstens medarbetare att utföra ett professionellt socialt arbete.
– Det finns en del positiva lokala utspel men det händer väldigt lite på nationell nivå.

Måste vända
Att vända trenden är inget som görs över en natt och därför är det lätt att hamna i tekniska lösningar.
– Att investera i bättre datasystem, lokaler och hjälpmedel som kan avlasta socialsekreterarna är ett steg på vägen, men det räcker inte. Här krävs avlastning både i form av assistenter som underlättar den administrativa bördan och genomgripande åtgärder som kan kvalitetssäkra arbetet inom hela socialtjänsten.
Kärnfrågan, menar hon, är att ge de olika professionerna rätt förutsättningar och möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter på ett kvalificerat sätt.
– Jag har mött mängder med medlemmar som vittnar om den frustration som länge präglat arbetet på socialtjänster runt om i landet. För krisen inom socialtjänsten är inget nytt, den infann sig långt innan flyktingvågen ställde allt på sin spets. Om målet är att socialtjänsten ska vara samhällets sista skyddsnät måste det till ett större politiskt intresse för dessa frågor.

Kvalitetssäkring
Heike Erkers efterlyser nu en nationell kvalitetssäkring av det sociala arbetet mellan medborgare, klient och socialsekreterare.
– Det krävs en större medvetenhet om socialt arbete på alla politiska nivåer. Det pågår en hel del utvecklingsarbete, men jag tror inte att det räcker. Konkreta åtgärder behövs här och nu. För att behålla, stimulera och motivera erfarna, engagerade socionomer måste det till utvecklingstjänster som specialistsocionomer, särskilda specialistutbildningar, en nationell chefsutbildning, bättre chefsstöd, fler händer och lön i paritet med ansvar och kompetens.