Det finns ett engagemang att ta vara på
Åsa Regnér framhåller att socialtjänsten, i synnerhet den sociala barn- och ungdomsvården, varit ansträngd under en lång tid. Undersökningen avspeglar just de signaler man har fått.
– Det var tydligt när jag tillträdde och det första jag gjorde var att skärpa uppdraget till den nationella samordnaren. Hon ska lämna rapporter och förslag till mig regelbundet. Vi har tillsammans arrangerat en nationell konferens på temat och arbete fortsätter i vår.
Barn- och ungdomsvården
Därutöver har regeringen för första gången skjutit till medel direkt till sociala barn- och ungdomsvården, en miljard över fyra år. Man jobbar även med äldreomsorgen, vilket också är en socialtjänstfråga precis som delar av stödet till personer med funktionsnedsättningar.
– Min avsikt är att kunna presentera direktiv till en översyn av socialtjänstlagen, det vet jag är efterlängtat och det kommer att vara bas för många viktiga samtal.
Åsa Regnér tycker att varningssignalerna ska tas på allvar. Socionom är ett kvinnodominerat yrke, där man arbetar med ganska röstsvaga grupper.
– Jag träffar ofta de fackliga organisationerna liksom självklart SKL och många politiker ute i kommunerna. Det finns ett stort engagemang för förändring som vi ska ta vara på.
Viktigt med villkor som lockar
Vad gäller lön och arbetsvillkor hoppas Åsa Regnér att de resurser som regeringen har anslagit och de förändringar man har genomfört kan skapa goda förutsättningar för framtidens socialtjänst. De nyutexaminerade socionomerna står inför många karriärval. Det är viktigt att socialtjänsten har villkor som lockar.
– Jag tror också att vi behöver prata mer om socialt arbete som profession. Det är kvalificerat arbete och vi ska behandla det som sådant, betonar Åsa Regnér.
Socialtjänsten har kommit i strålkastarljuset på grund av alla ensamkommande flyktingbarn, men behoven har funnits långt tidigare. Regeringen har tillfört medel när det gäller flyktingmottagandet.
– Jag förväntar mig att alla parter nu tar ansvar för att betrakta de tillskjutna medlen som en möjlighet till att också påbörja de nödvändiga långsiktiga förändringarna, avslutar Åsa Regnér.
