Etikettarkiv: Psykisk hälsa

Stöd i mötet med brottsutsatta

Många brottsoffer har ett stort behov av att bearbeta det känslomässiga trauma de utsatts för. Andra har frågor som berör alltifrån polisutredning till skadeståndsprocess eller hur en rättsprocess går till. För många brottsoffer, vittnen och anhöriga fungerar Brottsofferjouren som ett viktigt känslomässigt och praktiskt stöd. Detsamma gäller för socionomer som behöver vägledning i mötet med brottsutsatta klienter.

Emelie Höög, socionom och samordnare på Brottsofferjouren i Mellersta Skåne.

– Brottsofferjouren bedriver en rikstäckande verksamhet med ett sjuttiotal lokala jourer runtom i landet. Vi är en ideell organisation som erbjuder medmänskligt samtalsstöd till brottsutsatta, vittnen samt deras anhöriga och anhöriga till gärningspersonen. Vi erbjuder såväl känslomässigt samtalsstöd som praktiskt stöd per telefon och i samband med rättegångar. Vid rättegångar arbetar vi uppsökande gentemot brottsutsatta, vittnen och anhöriga, säger Emelie Höög, socionom och samordnare på Brottsofferjouren i Mellersta Skåne. Hon har arbetat på Brottsofferjouren i tre år och organiserar bland annat volontärer och har stödsamtal med brottutsatta, vittnen och anhöriga.

”Hos vissa individer kan även mindre allvarliga brott ge upphov till en stark krisreaktion.”

Resurs och expertfunktion
Många socionomer möter brottsutsatta eller vittnen i sitt arbete. Brottsofferjouren fungerar som en resurs och en expertfunktion för exempelvis socialsekreterare som behöver vägledning i hur de på bästa sätt kan stödja en brottsutsatt klient.
– Socionomer är välkomna att kontakta oss och kan självklart även hänvisa brottsutsatta klienter i behov av medmänskligt och praktiskt stöd till oss. Socionomer som själva blir kallade till en rättegång kan också ta kontakt med oss för praktisk information och rådgivning, säger Emelie Höög.

Respektera individens reaktion
Hennes råd till socionomer som kommer i kontakt med brottsoffer är att respektera individens reaktion på det brott man utsatts för. Acceptera och tillmötesgå individens reaktion efter att ha blivit brottsutsatt utan att ifrågasätta den.
– Hos vissa individer kan även mindre allvarliga brott ge upphov till en stark krisreaktion. Man bör också ha i åtanke att brottsutsatta individer i allmänhet har mycket att hålla reda på i form av kontakt med alltifrån polis till advokat och försäkringsbolag. Det är också vanligt att brottsoffer drabbas av glömska eller känner sig förvirrade. Man kan därför behöva upprepa information flera gånger. Det handlar i grund och botten om att utgå från individens behov här och nu och inte bidra till sekundär viktimisering. Man kan reagera på så olika sätt efter att ha blivit utsatt för ett brott. I det här sammanhanget finns inget rätt eller fel, säger Emelie Höög.

Tydligare ansvar vid samsjuklighet

Anders Printz, särskild utredare för Samsjuklighetsutredningen. Foto: Ulf Huett

Ansvarsfördelningen kring insatser för personer med samsjuklighet i form av ett skadligt bruk eller beroende och psykisk sjukdom är ofta otydlig och i behov av förbättring. I november 2021 presenterade Samsjuklighetsutredningen sina förslag för en förbättrad och samordnad vård för personer med samsjuklighet.

Utredningen föreslår att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård.
– Forskning visar att parallell behandling av missbruksproblematik och psykisk sjukdom ofta ger bäst resultat, säger Anders Printz, särskild utredare för Samsjuklighetsutredningen.

”Socialtjänstens fokus bör vara att stärka den enskildes resurser och förmåga.”

Traditionellt socialt arbete
Utredningen föreslår att socialtjänstens ansvar för personer med samsjuklighet fokuseras till fyra huvudsakliga områden: uppsökande verksamhet, information om och förmedling till samhällets stöd och annat förebyggande arbete, sociala stödinsatser, stöd till anhöriga och insatser för barn och unga.
– Den största förändringen för socialtjänsten är förflyttningen från behandlingsinriktade insatser till traditionellt socialt arbete. Socialtjänstens fokus bör vara att stärka den enskildes resurser och förmåga. I ett första steg handlar det om att kartlägga hur behoven ser ut i kommunen. Därefter bör arbetet fokusera på att erbjuda olika typer av insatser som stärker individens egen förmåga. Ytterligare ett viktigt uppdrag är förstås stödet till anhöriga och barn och unga, en grupp där många präglas av stor oro och omfattande ohälsa till följd av närståendes samsjuklighet, säger Anders Printz.

Samordnande mobila team
I utredningen betonas vikten av samverkan mellan socialtjänst och sjukvård. En tydlig ansvarsfördelning mellan dessa två aktörer bör, enligt Anders Printz, utgöra grunden för samverkan.
– Vi föreslår även att kommuner och regioner ska vara skyldiga att gemensamt bedriva samordnade mobila team med socionomer och sjuksköterskor som tillsammans kan möta både den psykiatriska sjukdomsbilden och erbjuda socialt stöd hos individer med särskilt stora samordningsbehov och bristande förmåga att själv samordna insatser. Det finns en stor vilja bland såväl socionomer som sjuksköterskor att arbeta i sådana tvärprofessionella team, men organisatoriska hinder uppstår ofta på vägen. Med samordnade team kan man åstadkomma en ökad kontinuitet och stabilitet i insatserna för personer med samsjuklighet. Det vinner både individen och samhället på, säger Anders Printz.

Coronapandemin ökar den psykiska ohälsan

Marcus Sjöberg, biståndshandläggare i äldreomsorgen i Stockholms Stad och ordförande för Akademikerförbundet SSR i Stockholms Stad.
Marcus Sjöberg, biståndshandläggare i äldreomsorgen i Stockholms Stad och ordförande för Akademikerförbundet SSR i Stockholms Stad.

Nästan alla socionomer anser att den psykiska ohälsan redan har eller kommer att öka till följd av distanseringen och isoleringen under coronapandemin. Det är främst unga, äldre och våldsutsatta kvinnor som drabbas.

− Undersökningsresultatet bekräftar att det finns en stark oro bland många socionomer för hur exempelvis gymnasieelever, äldre och våldsutsatta kvinnor drabbas av isoleringen och distanseringens sociala effekter, säger Marcus Sjöberg, biståndshandläggare i äldreomsorgen i Stockholms Stad och ordförande för Akademikerförbundet SSR i Stockholms Stad.
Han tror att många drar sig för att kontakta socialtjänsten mitt under pågående pandemi. När pandemin klingar av kommer därför många att ta kontakt med socialsekreterare för att få hjälp med effekterna av distanseringen.

”Många biståndshandläggare vittnar om att isoleringen bland äldre kan ge allvarliga konsekvenser på deras psykiska hälsa.”

Gymnasieelever och äldre
− När gymnasieskolorna införde distansundervisning i våras såg många kuratorer en ökad risk för psykisk ohälsa bland elever med svåra hemförhållanden. Många biståndshandläggare vittnar om att isoleringen bland äldre kan ge allvarliga konsekvenser på deras psykiska hälsa. Fler äldre tackar nej till hjälp från hemtjänsten av rädsla för smittspridning. Det skapar förstås oro hos biståndshandläggarna när äldre känner sig tvingade att tacka nej till hjälp de behöver, säger Marcus Sjöberg.
Den viktigaste åtgärden just nu är, enligt Marcus Sjöberg, att kommuner prioriterar det förebyggande sociala arbetet när de planerar budgeten för 2021.
− Det förebyggande arbetet är en av det sociala arbetets viktigaste grundbultar. Om neddragningar görs riskerar det arbete som hittills gjorts att raseras. Politikerna behöver lyssna till socionomer som har daglig kontakt med utsatta människor. De kan bedöma mot vilka grupper man bör rikta särskilda insatser för att hantera pandemins följdverkningar, säger Marcus Sjöberg.

Förebyggande arbete
− Undersökningsresultatet förvånar mig inte. Många socialsekreterare lyfter en oro kring att man inte når klienterna på samma sätt som tidigare. Det är inte heller förvånande att våld i nära relationer ökat. Arbetslöshet, isolering och osäkerhet skapar oro, ångest och frustration som i vissa familjer kan ta sig uttryck i våld, säger Dalia Eid, ledarskapsstrateg i Nyköpings kommun och styrelseledamot i Vision.
För att hantera den nuvarande situationen måste kommunerna prioritera det förebyggande sociala arbetet och tänka kreativt om att hitta nya sätt att nå ut till de berörda grupperna.
− Nära samverkan mellan samhällsaktörer är viktigare än någonsin. Det är också avgörande att verksamheter inte ställs in helt på grund av pandemin. Socialtjänsten behöver hitta nya sätt att tillgängliggöra stöd och bemöta psykisk ohälsa hos bland annat seniorer, utsatta kvinnor och familjer, säger Dalia Eid.

”Många socialsekreterare lyfter en oro kring att man inte når klienterna på samma sätt som tidigare.”

Stöd till utsatta kvinnor
− Socialtjänsten behöver prioritera skydd och stöd för utsatta kvinnor och barn. Den uppsökande verksamheten behöver utökas på ett så säkert sätt som möjligt. Man behöver även säkerställa resurserna till kvinnojourer och ge dem möjlighet att nå ut på nya sätt, exempelvis via digitala kanaler, avslutar Dalia Eid.

Dalia Eid, ledarskapsstrateg i Nyköpings kommun och styrelseledamot i Vision. Foto: Vision
Dalia Eid, ledarskapsstrateg i Nyköpings kommun och styrelseledamot i Vision. Foto: Vision

Vad anser du om den psykiska ohälsan med tanke på distanseringen och isoleringen under coronapandemin? Den psykiska ohälsan…

Anser du att våld i nära relationer har ökat i samband med distanseringen och isoleringen under coronapandemin?

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av socionomer i Sverige 1–7 september 2020. Över 600 socionomer har svarat. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Viktigaste sociala frågorna just nu

Socionomerna har angivit de viktigaste sociala frågorna just nu som måste åtgärdas. Ensamheten och isoleringen för äldre och andra riskgrupper, psykisk ohälsa bland barn och våld i nära relationer är bland de vanligaste förekommande svaren.

Socionomer runt om i Sverige svarade på den här öppna frågan i vår undersökning 1–7 september 2020 ”Vilken är den/de viktigaste sociala frågan/frågorna just nu som du anser måste åtgärdas?”.

Ensamhet och isolering
Att ensamhet påverkar den psykiska hälsan vet vi sedan tidigare. I och med distansering och karantän är det ett stort problem för äldre och andra riskgrupper. Vi behöver hitta sociala sammanhang som känns meningsfulla och som kan genomföras under rådande omständigheter. Personer med begränsat socialt nätverk behöver också få tillgång till aktiviteter, dels för personens eget bästa, men också för att avlasta anhöriga.
Arbetslöshet kan bli början på en nedåtgående spiral där hemlöshet och fattigdom kan bli följden. Bostadslöshet kan leda till att man hamnar i en svart bostadsmarknad med höga boendekostnader och osäkra kontrakt. Detta påverkar både enskilda och barnfamiljer.

Psykisk ohälsa hos barn och barns utsatthet
Många barn lider av psykisk ohälsa i Sverige idag. Anledningarna är många: stress, utanförskap, trassliga familjeförhållanden och ensamhet i och med distansundervisning, och fysiska aktiviteter som ställts in. Det är viktigt att ta hand om alla ungdomar så att de blir delaktiga och aktiva i vårt samhälle. De behöver föräldrar som sätter gränser, men som framför allt är engagerade och närvarande i sina barns liv.
Barn och unga med psykisk ohälsa måste få hjälp snabbt. Det behövs bättre samarbete mellan socialtjänsten och BUP. Barnens rättigheter måste tas tillvara. Exempelvis ska föräldrarna gå med på insatser som är bäst för barnet. ”Alldeles för många barn far illa.”

Våld i nära relationer
Hur kan man få insyn i familjer där våld förekommer i coronatider? Man vill ta fram metodstöd kring att rutinmässigt fråga om våld i nära relationer. Hedersproblematiken för både flickor och pojkar behöver belysas.

Förebyggande arbete
Stora delar av välfärden behöver rustas upp. Vi behöver bli duktigare på förebyggande arbete riktat mot barn och familj. Det behövs en mer omfattande omsorg för alla utsatta grupper av människor. Fokus ska ligga på råd, stöd och behandling. Mer resurser till socialtjänsten behövs för att kunna möta de mest utsatta.
Utan att politiker ser behovet är det mycket svårt att få till en förändring av de viktigaste sociala frågorna idag.

Viktigaste sociala frågorna idag

  1. Ensamhet och isolering
  2. Hemlöshet, arbetslöshet, fattigdom
  3. Psykisk ohälsa hos barn
  4. Barns utsatthet
  5. Våld i nära relationer
  6. Hedersproblematik
  7. Förebyggande arbete
  8. Rätt politiska beslut
Om undersökningen

Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av socionomer i Sverige 1–7 september 2020. Över 600 socionomer har svarat. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Psykiatrireformen 25 år senare

Anna Fredriksson har tillsammans med Åsa Moberg skrivit en bok om psykiatrireformen. Foto: E Johnsson
Anna Fredriksson har tillsammans med Åsa Moberg skrivit en bok om psykiatrireformen. Foto: E Johnsson

För 25 år sedan genomfördes psykiatrireformen. Men vad hände sen? I aktuella boken ”De omöjliga” skriver socionomen Anna Fredriksson om utvecklingen.

Tillsammans med Åsa Moberg har socionomen och journalisten Anna Fredriksson skrivit ”De omöjliga”, om psykiatrireformen för 25 år sedan och vad som hänt efter den.
– Det var egentligen ingen riktig reform. Många tror att det handlade om att man stängde mentalsjukhusen, och det gjorde man ju, men det var en process man hade påbörjat tidigare. Det man ville med reformen var att alla skulle få ett fungerande liv ute i samhället och inte vara undanskuffade.

”Det man ville med reformen var att alla skulle få ett fungerande liv ute i samhället och inte vara undanskuffade.”

Stora skillnader
Den största förbättringen 25 år senare är att personer med psykisk sjukdom kan bo hemma – mycket tack vare boendestöd.
– Många blir ändå väldigt ensamma, men de bor i alla fall inte på en institution. Samtidigt har vi upptäckt att det finns personer som bott på HVB-hem i 20 år. Det behövs fler gruppbostäder för de som har det riktigt svårt, särskilt i storstadsregionerna.
Det finns stora skillnader mellan olika kommuner och verksamheter.
– Vi har tagit upp goda exempel i boken, ofta en enskild verksamhet eller kommun som jobbar på ett bra sätt. Varför sprider sig inte de goda exemplen?

Gäller att lyssna
Ett sådant exempel är Stöttecenter i Hässleholm, en öppen verksamhet där den som mår dåligt också kan få sova när det krisar.
– När man vet att den möjligheten finns behöver man kanske inte utnyttja den; det räcker med att veta att jag är välkommen. Då har man vänt på maktbalansen.
Vad kan man som socionom göra?
– För det första gäller det att lyssna. Många unga har en upplevelse av att inte bli lyssnade på, att socialsekreteraren bara lyssnat på de vuxna och HVB-hemmet. Man kan rannsaka sig själv: Har jag verkligen det här angreppssättet? Yngre barn måste vi börja lyssna på i större utsträckning.
Anna Fredriksson fortsätter:
– Man måste också samarbeta och samverka, och det är svårt. Man ska alltid tänka på vem det är jag ska hjälpa, vems sida ska jag vara på. Många är bra på det, och som socionom ska man vara stolt över sig själv och sitt jobb.

Våld mot kvinnor – ständigt angelägen fråga för socionomer

OBS! Bilden är arrangerad.
OBS! Bilden är arrangerad.

Enligt statistik från WHO har en av tre kvinnor utsatts för sexuellt våld, och en av fem kvinnor har utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som får konsekvenser för kvinnors hälsa, både fysiskt och mentalt.

Åsa Witkowski, verksamhetschef på NCK.
Åsa Witkowski, verksamhetschef på NCK.

Socionomer fyller en viktig funktion i arbetet med att identifiera och stötta våldsutsatta kvinnor. Många kvinnor som utsatts för våld i nära relationer vittnar om långsiktiga psykiska effekter, som PTSD, sömnsvårigheter och depressioner, och en generellt lägre livskvalitet som även kan påverka de utsattas ekonomi och tillgång till sociala nätverk.
– Eftersom mörkertalet är stort så är det svårt att säga om mäns våld mot kvinnor har ökat på senare år, även om antalet samtal till Kvinnofridslinjen har ökat. En positiv utveckling är att den här typen av våld överlag är mindre tabubelagt och diskuteras mer. Från samhällets sida signalerar utökade satsningar på handlingsplaner och nationella strategier mot våld i nära relationer att man verkligen menar allvar med ambitionen att våldet ska upphöra, säger Åsa Witkowski, verksamhetschef på NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid. Hon har arbetat på NCK sedan 2004, såväl operativt som med regeringsuppdrag.

Ställ frågan vid fysiska möten
Hennes råd till socionomer som kommer i kontakt med våld i nära relationer är att kontinuerligt stärka sin kunskap på området. Som yrkesverksam kan man alltid ringa Kvinnofridslinjen för att få råd och stöd i sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. Se också till att tillvarata dina fysiska möten med brukare som kan vara utsatta för våld i nära relationer. Våga ställa frågan när du möter brukaren ansikte mot ansikte.
– Det här är en komplex fråga, och det är lätt att känna sig maktlös när man möter kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Som socionom har du ett begränsat ansvarsområde och kan inte göra allt för att hjälpa dessa kvinnor innan andra tar vid, som Försäkringskassan och Polisen. Kom ihåg att den pusselbit du bidrar med är viktig för kvinnans fortsatta resa, säger Åsa Witkowski.

”Det är viktigt att samhället står rustat att hjälpa de våldsutsatta kvinnorna när pandemin är över och vi återgår till en mer normal tillvaro.”

Hög beredskap efter corona
Många vittnar om att mäns våld mot kvinnor har ökat under coronapandemin. Åsa Witkowski anser dock att det ännu är för tidigt att dra några evidensbaserade slutsatser av den sociala distanseringens effekter på relationsrelaterat våld.
– Eftersom Sverige till skillnad från andra länder inte varit helt stängt så har många våldsutsatta kvinnor haft tillgång till ventiler som förhoppningsvis underlättat deras situation. Samtidigt vet vi av tidigare erfarenhet att många söker hjälp först efter perioder då man varit hänvisad till hemmet, till exempel efter semestern. Det är viktigt att samhället står rustat att hjälpa de våldsutsatta kvinnorna när pandemin är över och vi återgår till en mer normal tillvaro, avslutar hon.

Viktigaste åtgärderna för minskat våld i nära relationer:

• Identifiera de våldsutsatta. Det är viktigt att personal i exempelvis socialtjänsten och sjukvården har rätt kompetens för att kunna identifiera de våldsutsatta kvinnorna. De bör ha insikt i våldets omfattning och konsekvenser, rutinmässigt våga ställa frågan om våld i nära relationer och ha rätt verktyg för att kunna erbjuda hjälp till de våldsutsatta.

• Samverkan möjliggör individuella lösningar. Socialtjänsten, polisen och ideella organisationer arbetar parallellt med frågor kring våld mot kvinnor. Rutiner, kunskap och samverkan är viktiga grundpelare för att åstadkomma verklig förändring för våldsutsatta kvinnor. Den hjälp som erbjuds behöver hänga ihop för att vara långsiktigt effektiv, vilket kräver samverkan mellan exempelvis socialtjänst och polis.

• Långsiktiga resurser och kontinuerlig utbildning. Mäns våld mot kvinnor är en fråga som kräver ett långsiktigt perspektiv; det räcker inte att genomföra tidsbegränsade projekt. Arbetet med att identifiera och hjälpa våldsutsatta kvinnor behöver struktureras, frågan om det förekommer våld bör ställas rutinmässigt och tanken på att det kan förekomma våld i familjen ska alltid finnas i bakhuvudet.

Beroende och psykisk ohälsa ställer krav på behandlingen

Beroendeproblematik har många gånger en stark koppling till psykisk ohälsa, och samsjuklighet är vanligt bland individer som behandlas för sitt missbruk på ett behandlingshem. Det ställer förstås krav på komplexa och individuellt utformade behandlingsmetoder som tacklar den psykiska ohälsan och missbruket parallellt.

Martina Malmström, verksamhetschef på Nämndemansgården.
Martina Malmström, verksamhetschef på Nämndemansgården.

Samsjuklighet är vanligt bland de som vårdas på behandlingshem, och man behöver ta hänsyn till detta i en behandling. Om personen inte är utredd men misstanke finns om någon eller några psykiska diagnoser finns så är en utredning bra att göra under behandlingstiden. Vid samsjuklighet behöver beroendebehandling i form av exempelvis 12-stegsbehandling kombineras med att samtidigt arbeta med den psykiska problematiken med hjälp av andra metoder, såsom DBT och psykoedukation. Det kräver också en närmare samverkan mellan sjuksköterskor, läkare och terapeuter, som tillsammans skapar ett team runt individen.

Psykisk ohälsa och beroende
– En mycket viktig faktor för ett framgångsrikt behandlingsresultat är rätt matchning i samband med placeringen. Här är en förtroendefull dialog mellan behandlingshem och socialsekreterare helt avgörande. Det handlar dels om att varje individ ska hamna på en enhet och avdelning som matchar deras profil, dels om att behandlingshemmet och socialsekreteraren tillsammans behöver planera den uppföljning som krävs på hemmaplan efter avslutad behandling, säger Martina Malmström, verksamhetschef på Nämndemansgården. Hon har arbetat med missbruksfrågor på olika sätt sedan år 2000.
Beroendeproblematik går ofta hand i hand med psykisk ohälsa. Många beskriver att de använder alkohol eller andra droger för att självmedicinera när de drabbas av ångest och andra former av psykisk ohälsa. På Nämndemansgården har man därför valt att tydligt inkludera terapi och annan behandling som ska öka individens psykiska hälsa i sitt ordinarie behandlingsprogram efter matchning till rätt enhet.

”Vi lägger mycket tid på att bygga upp ett förtroende mellan klienten och personalen.”

Förtroende och långsiktighet
Nämndemansgården har även genomfört en studie på en av sina högspecialiserade enheter, Embla. Där behandlas kvinnor med komplex samsjuklighet i åldrarna 20 till 54. Studien genomfördes hösten 2019 och syftet var att ta reda på hur kvinnorna hade upplevt sin behandling och hur de mår nu.
En faktor som lyftes var kunskapen hos personalen, att kunna tolka signaler, lämna ifred, att förstå att en affekt ofta handlar om något helt annat än det man ser, och att olikheterna i personalgruppen gjorde att alla hittade någon som de kände förtroende för.
– En faktor som många värdesatte var att personalen fanns vid deras sida, även när de stötte på motgångar. Vi lägger mycket tid på att bygga upp ett förtroende mellan klienten och personalen. Det går inte att forcera fram långsiktigt framgångsrik behandling. Man behöver lägga den tid som krävs för att bygga relationer, säger Martina Malmström.

Den psykosociala pusselbiten i en medicinsk värld

Foto: Shutterstock

7 av 10 socionomer arbetar redan eller kan tänka sig att arbeta som sjukvårdskurator. Sjukvårdskurator passar socionomer som vill arbeta i en kontext med andra yrkesprofessioner, bidra med ett helhetsperspektiv på patienterna, arbeta med patienter i alla åldrar, från akut kris till kroniska sjukdomstillstånd.

Erika Widmark, verksamhetschef för enheten för socialt arbete på Karolinska universitetssjukhuset.

– Det är roligt att sjukvårdskurator­yrket är populärt. Den känslan har jag också fått när vi får in många ansökningar på våra lediga tjänster, säger Erika Widmark, verksamhetschef för enheten för socialt arbete på Karolinska universitetssjukhuset. Hon har arbetat som socionom i tjugo år, varav åtta som chef.

Helhetssyn på patienten
Kuratorns viktigaste uppgift på ett sjukhus är, enligt Erika Widmark, att bidra med en helhetssyn på patienten genom att ge ett psykosocialt perspektiv. En sjukhuskurator som fokuserar på en specifik patientgrupp bygger ofta upp en djup förståelse för just deras psykosociala utmaningar och problem.
– Sjukhuskurator är ett yrke som erbjuder stora utvecklingsmöjligheter på bredden och på djupet. Man kan välja att inrikta sig på cancer, kvinnosjukvård, akutvårdspatienter eller barn, för att nämna några exempel. Det är lätt att bredda sig genom att arbeta med olika typer av patienter. Det finns också möjlighet att ägna sig åt forskning, utbildning och utvecklingsverksamhet, säger Erika Widmark.

”Sjukhuskurator är ett yrke som erbjuder stora utvecklingsmöjligheter på bredden och på djupet.”

Charlotta Berg, vice ordförande i Svensk kuratorsförening och kurator på neonatalavdelningen på Skånes universitetssjukhus.
Charlotta Berg, vice ordförande i Svensk kuratorsförening och kurator på neonatalavdelningen på Skånes universitetssjukhus.

Psykosociala experterna
– Det är inte förvånande att många socionomer kan tänka sig att arbeta som kurator inom hälso- och sjukvården. Det är ett givande och flexibelt yrke som erbjuder mycket frihet under ansvar. Vi är de psykosociala experterna i en värld där det medicinska styr. Många patienter behöver komplettera sin somatiska behandling med ett psykosomatiskt perspektiv. Där bidrar sjukvårdskuratorer med en viktig insats, säger Charlotta Berg, vice ordförande i Svensk kuratorsförening och kurator på neonatalavdelningen på Skånes universitetssjukhus.
Sjukvårdskuratorer är både generalister och specialister. De kan arbeta med i stort sett alla patientgrupper, men blir även specialiserade efter att ha jobbat länge med en specifik patientgrupp. Utöver sjukhusvård kan de välja att jobba i exempelvis primärvården eller i habiliteringsverksamhet.
– Sjukvårdskuratorer finns med vid människors mest livsomvälvande händelser. Ibland bistår vi med akuta insatser, andra gånger rör det sig om långsiktig samtalsbehandling. I det här yrket utvecklas man ständigt, såväl personligen som yrkesmässigt. Det är också häftigt att vara en del av ett större sammanhang, ett team med olika specialiteter, säger Charlotta Berg.

”I det här yrket utvecklas man ständigt, såväl personligen som yrkesmässigt.”

Legitimationsyrke sedan 2019
Hon anser att sjukvårdskuratoryrket har en relativt hög status, vilket ytterligare förstärkts sedan det blev ett legitimationsyrke 2019.
– Legitimationen bekräftar att det här är en etablerad yrkesroll. Den likställer oss med sjukvårdens övriga legitimationsyrken och kan på sikt förhoppningsvis bidra till att lönenivåerna höjs. Det är roligt att landets första utbildning för legitimerade sjukvårdskuratorer vid Socialhögskolan i Lund har haft ett högt söktryck. Legitimationskravet kan ha bidragit till att fler socionomer fått upp ögonen för yrket, avslutar Charlotta Berg.

Skulle du kunna tänka dig att arbeta som kurator inom hälso- och sjukvården?

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes mot ett slumpmässigt urval av socionomer i Sverige 1–7 september 2020. Över 600 socionomer har svarat. Statistisk felmarginal 2,5–4 procentenheter.

Diakon – yrke med både bredd och djup

Johan Demarkesse, diakoniassistent i Ösmo Torö församling och Elisabeth Linde, diakon i Södertälje församling. Foto: Ulrich Schulte
Johan Demarkesse, diakoniassistent i Ösmo Torö församling och Elisabeth Linde, diakon i Södertälje församling. Foto: Ulrich Schulte

Om ett år vigs Johan Demarkesse, socionom och leg. psykoterapeut, till diakon.
– Jag ser fram emot att fortsätta vara jag, arbeta med samhällsfrågor och möta människor, med den skillnaden att jag får öppna upp min andliga sida och ha Gud med i samtalen även på jobbet.

Det har gått 31 år sedan Johan Demarkesse, diakoniassistent i Ösmo Torö församling, tog sin socionomexamen vid Umeå universitet.
– Jag har främst arbetat med psyko-socialt och psykoterapeutiskt arbete inom sjuk- och hälsovård, och som samordnande kurator på Södersjukhuset. Kyrkan har alltid varit en viktig del av mitt liv och för två år sedan bestämde jag mig för att bli diakon och studerar nu på SKUI, Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut i Uppsala.
Elisabeth Linde, diakon i Södertälje församling, som också är utbildad socionom, arbetade som kurator innan hon för sju år sedan vigdes till diakon.
– Jag tänkte att det blir väl ungefär som att vara kurator men så blev det inte alls, yrket är mycket mer mångfacetterat än så. Under en period var jag till exempel föreståndare för vår second hand-butik. Vad du arbetar med som diakon beror mycket på vem du är, vad du vill jobba med och vilka behov som finns i församlingen.

Åsa Gruffman, enhetschef i Kumla pastorat.
Åsa Gruffman, enhetschef i Kumla pastorat.

Enhetschef
Åsa Gruffman, enhetschef i Kumla pastorat, har liknande erfarenheter.
– Jag diakonvigdes 2011 och arbetade inom Bodarne pastorat fram till 2014 då jag gick över till primärvården och en kuratorstjänst.
Efter fyra år sökte Åsa sig tillbaka till kyrkan, idag är hon enhetschef vid Kumla pastorat.
– Inom kyrkan är det ganska nytt att en diakon är administrativ chef över arbetslaget, historiskt sett har prästen haft den rollen. Men vi diakoner har en annan grundutbildning än prästerna och kan tillföra mycket i frågor som handlar om just personal och verksamhet.
På frågan om hon kan rekommendera andra socionomer att bli diakoner kommer svaret snabbt.
– Absolut! Det handlar i grunden om tro och kallelse, men har man landat där så är diakon ett fantastiskt yrke och uppdrag.

Vill du bli diakon? Klicka här för att ta reda på vad som krävs

Diakon i Svenska kyrkan

För att bli diakon krävs grundläggande fackutbildning/yrkesexamen motsvarande 180 hp inom områdena: psykologi, socialt arbete, vård, medicin, folkhälsa etc. För att vara behörig att söka in på pastoralteologiskt slutår och därefter bli diakonvigd , behöver man först ha antagits av biskop samt fullgjort stiftsförlagda moment.

Vid intresse kontakta rekryterare i ditt stift. Kontaktuppgifter och mer information hittar du på: svenskakyrkan.se/utbildningsinstitutet

www.svenskakyrkan.se/utbildningsinstitutet

Beroendevård med 30 års erfarenhet

Foto: Peter Holgersson AB

Nämndemansgårdens vision är att bidra till att människor får ett bättre liv – i frihet från beroende.

Utifrån individuella bedömningar erbjuder vi hela vårdkedjan allt i från evidensbaserad- och behovsanpassad behandling, anhörigstöd till familje- och jourhem för alla åldrar. Vi är etablerade i hela Sverige och har avtal med ledande företag samt merparten av Sveriges kommuner.

Kontakta Nämndemansgården

Tel: 020-20 20 75
www.namndemansgarden.se
info@namndemansgarden.se

Om Nämndemansgården

Som Sveriges ledande företag inom beroendeproblematik arbetar vi med att minska konsekvenserna av riskbruk och beroende av alkohol, droger eller spel – i samhället, i arbetslivet och hos enskilda individer. Vår övertygelse är att alla människor med hjälp av rådgivning, utbildning eller behandling kan hitta lösningar på beroenderelaterade problem.