Från ambulanssjukvårdare till socionom vid 40
Ulrica Björklund jobbade som ambulanssjukvårdare men bestämde sig för att sadla om till socionom – och pluggade på universitetet som 40-åring. Sina arbetslivserfarenheter har hon tagit med sig in i jobben med ensamkommande flyktingbarn och familjer i behov av stöd.
När Ulrica Björklund, 45, hade jobbat som ambulanssjukvårdare i fem år väcktes tanken på att byta yrke. De tunga lyften var många och hon ville hjälpa människor på andra sätt. Socionomutbildningen lockade med sina många valmöjligheter.
– Det var en skräckblandad förtjusning i att börja plugga men man kom in i det. Studietiden var otrolig, det bästa jag gjort, säger Ulrica Björklund.
Stora flyktingströmmar
Hon var klar med studierna när hon var 43 och det första jobbet var med ensamkommande flyktingbarn på ett HVB-hem. Året var 2015 och hon kastades rakt in i hetluften – enligt statistik från SCB kom 35 369 ensamkommande barn till Sverige 2015, medan motsvarande siffra året innan var 7 049.
– Det blev en sån panik i verksamheterna och man hade ingen strategi eller mall för hur man skulle göra. Det var många ställen som det inte fungerade på. Jag tror inte att någon hade föreställt sig vad som skulle komma, folk fick lösa saker bäst det gick. Många av kollegerna blev sjukskrivna för utmattningssyndrom, och till slut även Ulrica Björklund.
Bra med erfarenhet
I januari börjar hon på sitt nya jobb med barn och familj vid socialförvaltningen i Hedemora. Och precis som i arbetet med de ensamkommande barnen kommer hon att ha nytta av sina år som ambulanssjukvårdare.
– Jag är van vid att möta människor i krissituationer, det är erfarenheter jag inte hade kunnat få på annat sätt. Som ambulanssjukvårdare fick man fatta egna beslut, man var tvungen att vara flexibel och klara sig själv och att vara självgående är viktigt även som socionom. Och man måste ha fingertoppskänsla när man jobbar med människor, alla är olika, säger hon.
Räddar många
Ulrica Björklund ångrar aldrig att hon bytte bana.
– Det roligaste med att vara socionom är att den ena dagen aldrig är den andra lik. Man jobbar med människor och man vet aldrig vad som komma skall.
Att Ulrica Björklund i både jobbet som ambulanssjukvårdare och socionom mött många tunga livsöden driver henne bara framåt. – Man får se mycket elände, men man måste vända på det och se att det går att göra något bra av det. Det är mycket hemskheter, men man räddar många också.
