Från ”utvecklingsstörd” till socionom
Farah Roukachi pratade inte som jämnåriga förrän hon var nio år gammal. Hon har trotsat alla odds och är idag socionom, och hoppas att fler inom yrket ska ha ett holistiskt tänk i sitt arbete.
Socionom, entreprenör, författare och talare inom ledarskapsutveckling – idag har Farah Roukachi en rad titlar, men framför allt har hon en lång resa bakom sig. Som barn fick hon diagnoserna autism och det som då kallades ”utvecklingsstörning”.
– Jag hade inget språk, så jag uttryckte mina känslor med ljud och skrik och frustrationsattacker där jag bet på mina knogar. Mitt första ord, ”mamma”, sa jag vid fem års ålder, säger Farah Roukachi.
Många ville sätta Farah Roukachi i anpassad grundskola, men föräldrarna ville testa vanlig grundskola med stödpedagog. Det visade sig gå bra, och parallellt började Farah Roukachi utforska aktiviteter som trummor och fotboll.
– Hela poängen är att man behöver trygga vuxna som tror på barnet. Någon som har ett holistiskt sätt att förstå att arv och miljö har en enorm påverkan på den potentiella utvecklingen. Vi kan inte stanna i första skedet av svårigheter och nöja oss med att sätta etiketter, utan vi måste testa. Man kan blomma ut, även om det händer senare, säger hon.
”Vi kan inte stanna i första skedet av svårigheter och nöja oss med att sätta etiketter, utan vi måste testa.”
”Jag körde på”
På högstadiet var bara autism-diagnosen kvar för Farah Roukachi, som i tonåren blev väldigt samhällsengagerad. Att bli socionom föll sig naturligt i slutet av gymnasiet, men det fanns fortfarande de som tvivlade på hennes förmåga.
– Jag hade goda resultat i skolan, ändå undrade en del om jag skulle ”mäkta med”. Jag kunde bli förlöjligad istället för att de skulle uppmuntra mig att söka och se hur det går. Men jag körde på ändå.
En inre kompass
Farah Roukachi har hunnit arbeta som allt ifrån socialsekreterare till skolkurator och har med sig sin egen resa i sitt arbete, något hon också uppmanar andra till.
– Vi professionella måste ta ett steg tillbaka och försöka ha ett holistiskt tänk. Vi är ibland för snabba med bedömningar och med att sätta personer i fack. Det kan till exempel se mörkt ut för ett barn, men man måste våga tro och se ljuset i individen. Var lyhörd för de du arbetar med, och ta vara på din bakgrund och din historia i ditt arbete. Du behöver inte bli privat men använd dina erfarenheter som en inre kompass för att styra rätt.
