”Som diakon kan jag se till hela människan”

– Som diakon vill jag möta människor mitt i det som är, i kampen i livet. Det säger Håkan Stenow, lärare vid Svenska Kyrkans utbildningsinstitut i Lund, som under sina 34 år i yrket axlat en rad olika arbetsuppgifter inom diakonin.

Diakoni utgör kyrkans utåtriktade, sociala arbete där uppdraget är att möta människor i utsatta livssituationer. Svenska kyrkan har idag cirka 1 100 anställda diakoner där en stor del av arbetet handlar om det personliga mötet. Det kan innebära stödjande samtal med ungdomar och hembesök hos äldre och sjuka, det kan också handla om att leda och organisera volontärer eller om att bygga nätverk med andra institutioner.
För att bli diakon krävs en godkänd högskoleutbildning med kandidatexamen, till exempelvis socionom, sjuksköterska, psykolog eller teologie kandidat med viss komplettering.
Sedan följer utbildning och församlingspraktik som anordnas av respektive stift och därför kan variera något, se hemsidan för detaljer. Därefter följer sedan den avslutande, ettåriga diakonutbildningen – under förutsättning att man blivit godkänd och antagen som diakonkandidat av ett stift.
Margareta Jerrestrand är programchef för Diakonprogrammet och ansvarig för ett team som följer den diakonala utvecklingen i Sverige och internationellt.
– En stor utmaning är att tillhandahålla en utbildning som är så relevant för den faktiska verkligheten som möjligt. Utifrån det finns en tanke om att utbildningen ska rusta kandidaterna med metoder, arbetssätt och utvärderingsredskap som viktiga verktyg i arbetet med att möta den föränderliga värld som varje diakon står inför.

Hela människan
Vägen fram till diakonyrket kan kännas snårig och lång, men det finns en tanke bakom. Liksom prästyrket är diakon något som kräver en kallelse. Och kallelsen är tudelad, en inre och en yttre. Du ska ha din egen kallelse från Gud och du ska även bli kallad till tjänst av en församling. Att utbildningen består av så många steg handlar, förutom den formella yrkeskompetensen, om en prövning. Både personen i fråga och den aktuella församlingen ska ges möjlighet att förvissa sig om att den inre och yttre kallelsen går ihop.
En som nyligen vandrat den långa vägen är Ulrika Cinthio som vigdes till diakon i augusti förra året.
– Det har varit en lång och tuff resa, men jag hade inget val, min kallelse var så stark. Inför antagningen fick jag pröva min kallelse i många olika sammanhang. Idag vet jag att det var mödan värt.
Ulrika, som har en lång bakgrund av arbete inom vård och omsorg, lyfter fram myndighetsutövningen som en väsentlig skillnad mellan socionom- och diakonyrket.
– Som diakon är jag inte styrd av en lagstiftning på samma sätt. För mig var det skönt att kunna se och arbeta med hela människan. Själen kommer med i allt jag gör.

Omväxlande
Håkan Stenow, lärare vid Svenska Kyrkans utbildningsinstitut, är utbildad socionom och började sin diakonbana på 1980-talet. Under de gångna åren har han arbetat med en rad olika uppgifter inom området.
– Jag var inställd på att bli diakon redan från början, vigdes vid 25 års ålder och började sedan jobba som diakon i Backa församling på Hisingen i Göteborg.
Sedan dess har det hänt en hel del. Håkan har bland annat arbetat som församlings- och stiftsdiakon, verkat inom sjukhuskyrkan och tjänstgjort som studieledare inom diakonutbildningen i Bräcke.
– Jag har trivts bra hela tiden. Faktum är att jag aldrig har bytt arbetsuppgift för att jag tröttnat, det har helt enkelt dykt upp ständigt nya spännande utmaningar under resans gång. Grunden i Håkans gärning har hela tiden varit densamma: arbetet med människor ute i samhället.
– Även om jag inte alltid har deltagit i själva fotarbetet har mina arbetsuppgifter alltid syftat till att stödja fältarbetet genom att stärka och utbilda diakoner i deras värv.

Ljus arbetsmarknad
Den som funderar på en framtid som diakon går en ljus arbetsmarknad till mötes. Stora pensionsavgångar väntar och det råder brist på diakoner. Ett första steg för den som har en relevant högskoleutbildning och vill bli diakon är att ta kontakt med en församlings- eller stiftsdiakon.
– Mitt tips är att engagera sig i en församling och ta del av arbetet på olika sätt. Jag själv arbetade tidigare som kyrkvärd. Att följa kyrkans arbete på nära håll ger både en bred inblick i vad det handlar om och värdefull erfarenhet om du bestämmer dig för att ta steget, fastslår Ulrika Cinthio.

Annons