Tydligare ansvar vid samsjuklighet
Ansvarsfördelningen kring insatser för personer med samsjuklighet i form av ett skadligt bruk eller beroende och psykisk sjukdom är ofta otydlig och i behov av förbättring. I november 2021 presenterade Samsjuklighetsutredningen sina förslag för en förbättrad och samordnad vård för personer med samsjuklighet.
Utredningen föreslår att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård.
– Forskning visar att parallell behandling av missbruksproblematik och psykisk sjukdom ofta ger bäst resultat, säger Anders Printz, särskild utredare för Samsjuklighetsutredningen.
”Socialtjänstens fokus bör vara att stärka den enskildes resurser och förmåga.”
Traditionellt socialt arbete
Utredningen föreslår att socialtjänstens ansvar för personer med samsjuklighet fokuseras till fyra huvudsakliga områden: uppsökande verksamhet, information om och förmedling till samhällets stöd och annat förebyggande arbete, sociala stödinsatser, stöd till anhöriga och insatser för barn och unga.
– Den största förändringen för socialtjänsten är förflyttningen från behandlingsinriktade insatser till traditionellt socialt arbete. Socialtjänstens fokus bör vara att stärka den enskildes resurser och förmåga. I ett första steg handlar det om att kartlägga hur behoven ser ut i kommunen. Därefter bör arbetet fokusera på att erbjuda olika typer av insatser som stärker individens egen förmåga. Ytterligare ett viktigt uppdrag är förstås stödet till anhöriga och barn och unga, en grupp där många präglas av stor oro och omfattande ohälsa till följd av närståendes samsjuklighet, säger Anders Printz.
Samordnande mobila team
I utredningen betonas vikten av samverkan mellan socialtjänst och sjukvård. En tydlig ansvarsfördelning mellan dessa två aktörer bör, enligt Anders Printz, utgöra grunden för samverkan.
– Vi föreslår även att kommuner och regioner ska vara skyldiga att gemensamt bedriva samordnade mobila team med socionomer och sjuksköterskor som tillsammans kan möta både den psykiatriska sjukdomsbilden och erbjuda socialt stöd hos individer med särskilt stora samordningsbehov och bristande förmåga att själv samordna insatser. Det finns en stor vilja bland såväl socionomer som sjuksköterskor att arbeta i sådana tvärprofessionella team, men organisatoriska hinder uppstår ofta på vägen. Med samordnade team kan man åstadkomma en ökad kontinuitet och stabilitet i insatserna för personer med samsjuklighet. Det vinner både individen och samhället på, säger Anders Printz.
