Syskonet som viktig anhörig
För några år sedan skrev socionomen Frida Jonsson den självbiografiska boken ”Min bror tog drogerna”. Hon minns mycket väl hur det var att vara syskon till en bror med missbruk.
– Jag glömdes bort mycket och tog inte plats, för mina bekymmer var så små i jämförelse med min brors. Jag höll mig undan och det togs för givet att jag skötte mig, säger hon.
När Frida Jonsson är ute och föreläser träffar hon många med liknande erfarenheter.
– Det är vanligt att syskonen glöms bort, även från den professionella sidan. Från socialtjänst, behandlingshem och liknande vore det bra att uppmärksamma syskonen, prata med dem och erbjuda stöd.
Syskongrupper viktiga
Varför syskon till missbrukare ofta glöms bort tror Frida Jonsson handlar om att deras behov inte är lika tydliga.
– Oftast när man pratar om anhöriga så menar man föräldrar, barn eller partner, men vi syskon är lika mycket anhöriga. Vi växer ofta upp i familjer där vi inte får lika mycket fokus och där våra behov inte upplevs som viktigast, och då blir det att man inte syns någon annanstans heller.
Hur kan socionomer som yrkesgrupp uppmärksamma syskon?
– I till exempel socialtjänsten och öppenvården där man erbjuder anhörigstöd behövs större fokus på syskon. Jag förespråkar också starkt att det ska finnas specifika syskongrupper och syskonhelger på till exempel behandlingshem. Det är en speciell roll att vara syskon och man behöver ha riktade stödinsatser mot dem.
Syskonet som resurs
Frida Jonsson ser också vinster med ett större syskonfokus.
– Man kan se syskonet som en resurs. Om man jobbar med syskonrelationen på exempelvis behandlingshem så tror jag att det kan vara en hjälp. Det finns också samhällsekonomiska vinster med att syskon får stöd och hjälp, för att minska även deras ohälsa, säger hon.
Frida Jonsson föreläser på temat under Socionomdagarna hösten 2019.
