fbpx

Roman som samtalsstöd

Text: Adrianna Pavlica

I boken ”Snacka går ju bra” tar Anna Sandberg upp existentiella frågor.
I boken ”Snacka går ju bra” tar Anna Sandberg upp existentiella frågor.
Boken ”Snacka går ju bra” är tänkt att starta existentiella samtal mellan barn och föräldrar.
– Många barn tänker mycket, och frågorna finns där även om vi inte pratar om dem, säger socionomen Anna Sandberg.

Anna Sandberg jobbar numera som konsult i Töreboda, men har jobbat som socialsekreterare i tio år och skolkurator i fyra år, och har också arbetat inom kyrkan och på behandlingshem. Under arbetets gång har det varit tydligt att barn och ungdomar har många funderingar som de behöver få utlopp för.
– Många har inte ens ord för det men det blir tydligt i deras problem att det finns ett behov av det.

Existentiellt samtal
Anna Sandberg har länge haft en tanke om att skriva en bok, om bland annat utanförskap och förlåtelse. Till slut blev det en roman som fyra ungdomar vars liv flätas samman. Teman är till exempel att ha ADHD, att bo deltid i en kontaktfamilj, att vara svensk utan att se ut som svensk.
– Det är frågor efter varje kapitel som är tänkt att föräldrar och ungdomen ska prata om, de ska få underlag att prata om känslor och puberteten, livets frågor och tro, säger Anna Sandberg.
Hon tror att det finns ett uppdämt behov av det existentiella samtalet.
– Jag tror att många i Sverige är rädda för det och det är känsligt med Gud, döden, varför vi finns. Det är viktigt och naturligt för barn, men det finns en rädsla från föräldrar att påverka för mycket, det skapar ett tomrum som jag tror att många som mår dåligt tänker på.

Det är frågor efter varje kapitel som är tänkt att föräldrar och ungdomen ska prata om

Mandat att prata
Anna Sandberg tycker att fler socionomer skulle kunna ta sig an de svåra frågorna.
– Det borde finnas utrymme för socionomer att göra det. De filosofiska frågorna ligger så nära socialt arbete och behandling och terapi, jag tror verkligen att socionomer behöver få mandat att få prata om det. Man kan känna en osäkerhet över att man ska påverka klienten/ungdomen med sin egen livssyn och trosföreställningar.
Hur ska man göra om man vill börja arbeta mer med existentiella frågor?
– Jag tänker att man kan prata med sin chef först. Men att man alltid kan ställa frågor till ungdomen. Man kan använda sig av böcker och sagor, i barn- och ungdomslitteratur handlar mycket om magi och övernaturliga saker, så man kan använda kreativa verktyg till att prata om de svåra frågorna.

Publicerad: 16 september, 2020