Många socionomer möter människor som funderat på eller försökt begå självmord. Anna Korbutiak, kurator med inriktning mot suicidprevention på Akademiska sjukhuset i Uppsala, brinner för att förändra attityden till självmord och stärka kompetensen kring just suicidprevention, bland socionomer och i samhället.
Efter socionomexamen 1978 har Anna Korbutiak arbetat i såväl kommun som landsting, bland annat på ett behandlingshem, som kurator i primärvården och som familjehemssekreterare. Sedan 2007 är hon knuten till Akademiska sjukhuset, där hon var initiativtagare till ett projekt som syftade till att strukturera sjukhusets suicidpreventiva arbete.
– Tidigare saknade sjukhuset en fast struktur för att hantera individer som funderat på eller försökt begå självmord. Inom ramen för ett FoU-projekt initierade jag ett projekt där patienter som övervägt eller försökt ta sitt liv erbjöds en samtalstid inom tre dagar hos mig via en psykiatriker. Sedan hösten 2014 fokuserar jag uteslutande på suicidfrågor, säger Anna Korbutiak.
Angelägen fråga
Anna Korbutiak möter patienter som funderat på eller försökt begå självmord och fungerar även som anhörigstöd när en individ begått självmord. Ytterligare en viktig uppgift är att utbilda vårdpersonal och socionomer i suicidpreventivt arbete.
– Statistiken visar att drygt 1 500 individer begår självmord varje år i Sverige. Tio gånger så många har försökt ta livet av sig och uppskattningsvis 150 000 personer har funderat på att genomföra ett självmordsförsök. Det är därför en angelägen fråga som behöver lyftas i samhället. Som socionom gäller det att dels ha kunskaper, men också att våga bjuda in till samtal kring ämnet, säger Anna Korbutiak.
Våga, vilja och veta
Hennes tips till socionomer är att våga lyssna och bekräfta det personen säger. Genom att lyssna till individens berättelse kan man utifrån ett medicinskt, socialt och psykologiskt perspektiv försöka skapa sig en helhetsbild av situationen.
– Många tror att det krävs specialistkompetens kring suicidprevention för att kunna möta och lyssna till dessa individer. I själva verket är det viktigare att gå igenom händelsen, få personen att berätta om vad som utlöste självmordsförsöket och att därefter upprätta en krisplan. Om du visar intresse för individens berättelse bidrar du till att skapa ett förtroendefullt samtalsklimat som ökar sannolikheten för att individen vågar öppna sig. Att våga, vilja och veta är tre nyckelord för socionomer vid suicidpreventivt arbete, säger Anna Korbutiak.