Ulrika vill inte jobba med annat än som socialsekreterare

Det har varit mycket skriverier om krisen inom socialstjänsten den senaste tiden. Och visst kan det vara tufft, tycker Ulrika Singman, men hon anser ändå att hon har bästa tänkbara jobb.

Ulrika Singman väg till att bli socialsekreterare har inte varit spikrak. När hon påbörjade sina akademiska studier var siktet inställt på att bli engelsklärare. Men under en praktikperiod på en gymnasieskola kom hon på andra tankar.
– De sociala frågorna kring eleverna intresserade mig mer än att undervisa och träna glosor, säger Ulrika Singman, som därför valde att byta bana.
Istället för att studera pedagogik började Ulrika Singman på programmet Socialt arbete med storstadsinriktning, som ger en socionomexamen, vid Södertörns högskola. Ganska snart kände hon att den utbildningen passade henne perfekt.
– Varje lektion kändes givande och tre och ett halvt år bara flög förbi.
Nu har det snart gått snart tre år sedan Ulrika Singman blev klar med sin utbildning och idag jobbar hon som socialsekreterare inom Stockholms stad. Det är ett jobb som hon själv hade förutfattade meningar om som student.
– Jag trodde aldrig att jag skulle jobba med ekonomiskt bistånd. Tänkte att man då bara sitter som en överförmyndare och ger avslag. Idag vet jag att arbetet innebär något helt annat. I tätt samarbete med andra enheter hjälper jag människor i utsatta grupper i samhället. Det jag gör känns meningsfullt och jag stortrivs på jobbet.
Socionomers arbetsmarknad är bred. Många andra länder saknar högre utbildningar i socialt arbete vilket gör att den svenska kompetensen inom området är efterfrågad även internationellt. Ulrika Singman var nyfiken på många möjliga socionomjobb under studietiden och valde att inte begränsa sig för tidigt utan ville hålla öppet vad hon skulle göra när hon blev klar.
För Ulrika Singman gav praktiken svar på många frågor inför arbetssökandet och inte minst extrajobben under studietiden. Det var sommarjobbet hon hade före sin kvarvarande hösttermin som banade vägen för den tjänst hon har idag som socialsekreterare på Skarpnäcks stadsdelsförvaltning i Stockholm.
Ulrika Singman kan visserligen känna igen sig i den senaste tidens skriverier om krisen inom socialtjänsten. I sitt dagliga jobb kan hon se behovet av mer resurser men hon efterlyser också en mer nyanserad bild av arbetet. Hon ser en risk med att man dras med i det negativa istället för att skapa en egen uppfattning.
Personligen har Ulrika Singman lyckats stå på sig och har satt upp gränser för vad hon anser är en acceptabel stressnivå.
– Jag brinner för det här jobbet. Det ger mig så mycket tillbaka. Jag hoppas att nyutexaminerade socionomer kan kliva in i socialtjänsten med öppna ögon. Det är inte som att gå in i en rosenträdgård, men som jag känner nu vill jag inte jobba med något annat.