Evidensbaserade insatser för familjehemsplacerade barn

Publicerad 31 januari 2018
Text: Annika Wihlborg
Martin Bergström, docent i socialt arbete vid Lunds universitet.
Martin Bergström, docent i socialt arbete vid Lunds universitet.

Barn i familjehem saknar ofta stödinsatser från socialtjänsten under sin placeringstid. Enligt en ny rapport från SBU bör de typer av stöd som finns idag utvärderas vetenskapligt under svenska förhållanden. Socialtjänsten kan hämta inspiration från evidensbaserade insatser som används internationellt.

I Sverige ligger fokus främst på att utreda familjers lämplighet då ett barn måste byta hem. Att erbjuda stödinsatser under själva placeringstiden är inte självklart trots att både barn, ursprungsföräldrar och familjehemsföräldrar efterfrågar just detta.

Insatser som faktiskt fungerar
– Det är problematiskt att det saknas vetenskap om vilken typ av stöd som fungerar bäst. Ingen av de trettiotalet olika insatser som används för familjehemsplacerade barn i Sverige är evidensbaserade. Vi kan inte förvänta oss att det ska gå lika bra för alla barn som placerats i familjehem, men genom att forska mer om vilka insatser som faktiskt fungerar och fokusera mer på uppföljning då barnet befinner sig i ett familjehem kan vi minska skillnaderna mellan dessa två grupper, säger Martin Bergström, docent i socialt arbete vid Lunds universitet och medförfattare till rapporten från SBU.

Mer forskning behövs
Exempel på uppföljningsåtgärder är att kontrollera om barnet går i skolan och gör sina läxor, och uppföljning av de vårdplaner som görs.
– Det är självklart bra att socialtjänsten lägger mycket resurser på att hitta lämpliga familjehem, men när barnet väl är placerat hos en familj så finns det en risk att det glöms bort. I vår rapport pekar vi på arton interventioner, varav tre bedöms som särskilt lämpliga. Dessa tre interventioner har det forskats mer på jämfört med de övriga, vilket ger oss en indikation på att de har bättre effekt än andra åtgärder, säger Martin Bergström.

Föräldrautbildningar och stöd
Han efterlyser både mer forskning och ett helhetsgrepp från samtliga som hanterar familjehemsplacerade barn, såväl socialtjänst som lagstiftare och utbildare. Exempel på lämpliga åtgärder är föräldrautbildningar för familjehemmen, stöd till socialtjänsten i arbetet med familjehemsplacerade barn och ett övervägande om lämplighetsprövning av familjehem verkligen ska genomföras på kommunal nivå. Martin Bergström påpekar att beprövad erfarenhet är lika värdefullt som evidens när det gäller barn i familjehem.
– Samtidigt gäller det att skynda långsamt. I nuläget saknas en nationell kartläggning av antalet familjehem och antalet familjehemsplatser i Sverige, vilket behövs. Dessutom behövs en vision för hur väl vi vill att familjehemsplaceringar ska fungera, säger han.